Giftmörderskan Karin Nilsdotter och hennes spår i arkiven

Jag har skrivit en bok som handlar om min farfars mormors morfars mor Karin Nilsdotter. Utan henne och hennes missgärningar hade boken inte blivit till. Av en ren slump hittade jag denna otroliga historia för ca 11 år sedan. När jag läste i död- och begravningsboken att hon hade förgiftat sin man Per Jonsson kunde jag aldrig någonsin ana att jag kunde få fram så mycket uppgifter om Karin och hennes familj.

Jag blev givetvis ”eld och lågor” och ville få veta varför detta hade hänt. Jag åkte till Landsarkivet i Lund och beställde fram Bräkne härads dombok för 1793. Karin Nilsdotter och hennes man Per Jonsson bodde i Bökemåla, Åryds socken i Blekinge som tillhör Bräkne härad. Jag hade aldrig öppnat en dombok förut. Oj, så många sidor om detta målet! Det var minsann inte helt lätt att läsa denna texten. Jag fick läsa orden om och om igen och skriva ner efterhand som jag läste. I utslaget stod det vad för straff Karin fick. Hon skulle bli halshuggen och bränd på bål. Usch, så hemskt! Jag kunde inte fatta att jag hade en släkting som hade blivit avrättad. Men efter ett tag vande jag mig vid tanken.

Olika frågor dök upp: blev hon verkligen avrättad? i så fall, var? var satt hon i fängelse? Hur skulle jag kunna få reda på detta? Jag frågade då Torsten Nilson, Lund som brukar vara på landsarkivet varje dag och som ofta ger mig goda råd i forskningen, om hur jag möjligtvis kunde få fram fler uppgifter om Karin Nilsdotter. Han visade mig i arkivförteckningarna, vilka böcker jag kunde beställa fram. I skrivelserna i Blekinge landskansli fanns uppgifter om vad skarprättaren hette och när dödsstraffet verkställdes m.m.

Av en ren slump så hittade jag i landsboksverifikationerna en förteckning av utbetald lön till fångarnas skjuts och hittade där vem som hade skjutsat Karin från hemmet till häktet och från häktet till avrättningsplatsen. I samma bok fann jag även en förteckning på fångar i Bräkne och Listers härads häkte. I arkivförteckningarna står ingenting om detta. Så jag hade en otrolig tur som hittade dessa uppgifter. Det finns oftast inga fångrullor från 1700-talet i fångvårdsanstalternas arkiv.

Eftersom det var ett grovt brott så skulle utslaget prövas i Göta Hovrätt. Göta Hovrätts arkiv finns i Jönköping. Jag skrev dit och fick kopior på Göta Hovrätts utslag.

3 nådeansökningar gick till Kongl Maj:t, de finns på Riksarkivet i Högsta Domstolens arkiv, justitierevisionen.

I bouppteckningen efter Per Jonsson står det att Karin var arresterad.

I prostarkivet finns skrivelser präster emellan, där fann jag en del om Karin.

I de statistiska tabellerna skulle prästerna skriva vad som hänt under året och där stod det att en hustru hade blivit halshuggen och bränd på bål.

I död- och begravningsboken för 1794 den 12 november står det ” afliwades hustrun Carin Nilsdotter ifrån Bökemåla som hvad förgift af daga tagit sin man”.

Karin Nilsdotter blev avrättad på Asarums avrättningsplats. Jag hade länge undrat var denna var belägen. Läste i boken ”Döden i skogen” av Göran Lager att avrättningsplatsen i Asarum skulle vara mellan Domarevägen, Hasselvägen och Tingsvägen. En vacker sommardag i juli 2007 åkte jag till Asarum för att besöka platsen. Det var lite svårt att hitta först eftersom detta är ett villaområde och jag inte kunde fatta att här hade varit en avrättningsplats. Plötsligt fann jag en skogsdunge och troligtvis kunde det vara här. Givetvis bygger man inte några hus mitt på avrättningsplatsen! Det hade nog inte varit någon som velat bo där om de hade fått reda på detta. Frågade för säkerhets skull några boende intill om detta verkligen var rätt plats och fick då till svar att det var så. Vilken otrolig känsla att gå omkring på en avrättningsplats! Här kändes lugnt och fridfullt . Tänk att här hade min släkting avrättats den 12 nov 1794! Nästan 213 år senare gick jag omkring där. Då kommer tanken: var här mycket folk den dagen Karin avrättades? Var barnen med och tittade? (hoppas verkligen inte det), troligtvis hade man först mässa i Asarums kyrka innan avrättningen. Jag tog många bilder på den gamla avrättningsplatsen. När jag gick på stigen på ett särskilt ställe kändes det precis som jag fick ont i högra sidan av huvudet, jag tittade ner i marken och fann en platt sten, troligtvis en stenhäll, kanske var det här man hade avrättat personer. Jag gick framåt, förbi stenen och huvudvärken försvann. Gick tillbaka igen över stenhällen och huvudvärken kom tillbaka, men försvann så fort jag passerat stenen! Ja, vad ska man tro?

Jag har länge undrat om gården finns kvar i Bökemåla eller om den kanske är riven för länge sedan. Jag åkte till lantmäteriet i Kristianstad för att få hjälp med att reda ut detta. Karin Lagerås Olsson hjälpte mig vid lantmäteriets interndator att få fram uppgifter om gården. Jag visste att vid laga skiftet 1836 så fick gården beteckningen 1:4, så vi utgick därifrån. Jag visste också var gården låg vid laga skiftet. Rätt så snabbt kunde Karin med hjälp av den nya kartan se var gården låg och jag fick med mig en utskrift på den nya kartan. Jag tog bilen och åkte genast iväg till Blekinge och Åryd för att åka den gamla slingriga vägen upp till Bökemåla. Jag hade varit i dessa trakterna och åkt runt flera gånger utan att veta var gården låg och om den fanns kvar. Jag hittade vägen som jag skulle åka in på och efter ca 700 m kom jag in på en gårdsplan och stannade bilen där. Folket som bodde där var ute och de vinkade glatt när jag gick ur bilen. Jag frågade om det var rätt fastighet vilket det var. Helt otroligt! Här stod jag på gårdsplanen på den gård som Karin Nilsdotter hade bott i. Jag kunde inte fatta att det var sant! Jag som hade letat så! Det var en dansk familj som bodde där, de är permanentboende och var mycket gästvänliga och tyckte det verkade intressant när jag berättade historien om giftmordet. De berättade också att det spökade i huset och att det skulle vara en man! De håller på att renovera huset och hade sett någonstans att det stod ett årtal, huset skulle vara från 1600-talet ursprungligen. Det kan också stämma med mina uppgifter som jag har tagit fram. Det var en mycket intressant upplevelse att få gå omkring inne i huset och känna historiens vingslag!

I boken finns alla dokument medtagna som jag hittat i de olika arkivhandlingarna. Genom att läsa dessa och om Karin Nilsdotters öde kan du få tips om vilka källor du kan använda i din egen forskning om du hittar något liknande fall.